Saker blir ju inte alltid som man tänkt sig – och i MIN värld blir det ALDRIG som jag tänkt mig. En sanning jag vant mig vid numera.
När jag i juni 2018 utbildade mig till instruktör i yinyoga, var det i en stor sal fullproppad med andra yogaentusiaster. Mattorna var tätt placerade och en liten snudd mot grannen med armbågen hörde till vanligheterna. Det var under en av juni månads varmaste helger. Trots ventilation var det hett inomhus och vi var många i lokalen.
Jag minns glädjen, närheten, hur spännande och nästan overkligt det var att få träffa min förebild inom yinyoga – Magdalena Mecweld. Tillsammans med sin andra hälft Mats Nielsen guidade hon oss igenom hela utbildningen, visade och delade med sig av tips. Vi elever lyssnade, svettades, andades, söp in och drog lärdom. Efteråt blev det kramar, gruppfoto, signering av Magdalenas bok och utbyte av framtida kontakter.
Jag åkte hem, startade mitt företag och hyrde en lokal på orten där jag bjöd in till yinyoga. Mötte för första gången människor på ett nytt sätt. Yinyogan öppnade för andra att dela med sig av både ditten och datten, högt som lågt. Även jag började prata om personliga ämnen ibland under yoga-klasserna.
Att möta människor på det här sättet, på yogamattorna blev för mig en vanlig företeelse ända fram tills i höstas. Då sattes nya regler i vårt samhälle utifrån ett virus som spred sig och jag valde att göra ett uppehåll med yogan eftersom jag inte kände att jag kunde garantera att smitta inte spreds i min lokal.
Under några veckor fanns ingen yinyoga i mitt liv. Det blev som ett vakuum. Rutinen att bygga pass uteblev och jag saknade den. Jag saknade också mötet med alla människor som jag annars regelbundet hade träffat. Så jag började kika på hur andra gjorde, de som valde att fortsätta med yoga.
Sprunget ur detta tillkom då yinyoga online via Zoom. Jag körde en test i slutet av november tillsammans med de som kunde tänka sig att kostnadsfritt delta. Jag ville prova först, säkerställa att jag kände mig trygg med systemet OCH framför allt att alla bakom sina skärmar upplevde samma sak.
Och faktiskt – det funkade. Till och med över förväntan.
Nu längtar jag till måndagskvällarna när jag erbjuder yinyoga online. Det är fantastiskt att möta alla människor så nära och ändå så långt borta. För nu finns inte mina yogisar bara här i omnejden, nej nu finns det deltagare ifrån hela landet. Och jag blir alldeles varm i hjärtat och gungig inombords över att de – NI som väljer att delta i min yinyoga – väljer att tillbringa lite mer än en timme tillsammans med mig varje måndagskväll.
Och jag fullkomligt ÄLSKAR att se och veta att man är i sin hemmiljö. Du kan ha på dig vad du vill: idrottskläder, underställ, pyjamas… Man behöver inte snofsa till sig, sminka sig, ta på rena kläder eller fixa håret. Det går bra att sörpla te eller annan förtäring under tiden precis som man själv önskar. Och det har ingen betydelse om man ligger på en yogamatta eller en ryamatta, i vardagsrummet eller i ett förråd i källaren. Det spelar ingen roll – ingen behöver se, ingen behöver veta. Samtidigt som det är tämligen osocialt – det fysiska mötet finns inte längre – är det ändå närmare än vad det någonsin varit tidigare.
Visst blir det en annan sak när jag inte kan resa mig och gå bort till någon för att stötta upp med en extra kudde, kanske rätta till en vinkel på en arm eller ett ben, kanske visa en annan ställning om det finns en öm rygg eller så. Men samtidigt ger det den som yogar därhemma en chans till att få lära sig om hur den egna kroppen verkligen fungerar. Att bli lyhörd inåt, att hitta förmågan att LYSSNA inåt, lyssna på sin inre röst är en oerhört fin gåva som vi tyvärr idag kanske missar när vi stressar och pressar, strävar och stretar för att nå alla måsten.
Så jag har bestämt mig för att fortsätta erbjuda yinyoga online. Och det kommer jag att göra även i sommar när jag kör igång utomhusklasser hemma hos mig på baksidan på Trummenäs i Karlskrona skärgård. För jag vill så väldigt gärna kunna fortsätta följa de – NI – som väljer att yoga tillsammans med mig. Jag lyssnar så gärna till tankar och funderingar kring allt omkring och livet i sig för kanske kan jag plocka upp något därifrån och bygga ett yinyoga-pass utifrån just det temat.
Det finns ett ordspråk som lyder ”Det finns inget ont som inte för något gott med sig” och det är så jag väljer att förhålla mig till viruset i samhället. För hade det inte varit för viruset så vet jag inte ifall jag hade hittat in i den digitala världen när det kommer till yinyoga. Tack vara det digitala får jag nu uppleva mötet med människor som jag kanske annars aldrig hade mött. Så allt detta lärde mig att lyfta blicken och våga vara modig, spränga mina gränser och utvecklas. Och det är inte så illa, inte alls.
Var rädd om dig – vi kanske syns framför din skärm någon måndagskväll!
Pernilla