Överallt är de – i oss, omkring oss, utanför oss, bland oss. Energierna – somliga känner vi tydligt av, andra inte. Men de finns där, ständigt och hela tiden. Den största energin får vi från solen – om solen slocknade skulle allt liv på jorden dö. Allt.
När jag skapar mina sessioner i yinyoga brukar jag ofta utgå från traditionell kinesisk medicin och dess tänk kring organen. Vissa organ sägs tillhöra yang (här finns ett flöde, en kraft, hetta och styrka) medan andra sägs tillhöra yin (domineras av lugn, det som finns bakom flödet, stillhet och kyla). Olika energier flödar i kroppen via organen och får oss att må på olika sätt. Med yinyogans hjälp kan man korrigera obalanser i kroppen, i sina organ. Man gör det genom att placera kroppen i olika ställningar som stimulerar de energilinjer, s k meridianer, som löper genom våra kroppar och som är kopplade till organen. På så vis blir vi fyllda av energi och känner oss energiska.
Men det finns andra typer av energi också. Ni vet den där energin som man känner ibland när man gör något riktigt roligt eller bra, den som känns som att man laddar sig. Ur den energin springer kraft och styrka, mod och kurage. Eller den energisprudlande kollegan som höjer stämningen i fikarummet bara genom att visa sig och göra alla glada på ett eller annat sätt. Även ett leende är laddat med positiv energi.
Men det finns också energi som är precis tvärtom. Den negativa energin, den som vi gärna klarar oss utan men som ibland är så svår att värja sig från. Ett klassisk exempel är när en god vän, någon som står dig nära, väljer att anförtro sig till dig med något som varit svårt eller jobbigt. Du lyssnar, känner empati och engagerar dig i den här personens problem. Samtalet blir kanske långt men tar så småningom slut. Din vän känner sig nu lättare om hjärtat eftersom hen har delat med sig av sitt problem som tidigare kanske tyngde och skapade dålig energi hos hen. Nu känner sig hen betydligt bättre och kan gå vidare i livet. Men vad händer med dig? Du har blivit delgiven ett problem du tidigare inte visste fanns och därför heller inte ägnade en tanke. Nu däremot, nu har vännens problem plötsligt blivit DITT problem. Bildligt uttryckt har din vän lämnat av en hög med skit som nu ligger och pyr hemma hos dig. Och den högen ska du hantera för den kommer inte att försvinna av sig själv.
Här gäller det att skilja på energierna, att skilja på vad som är ditt och vad som är din väns. Vännens problem är kanske inte ditt ansvar och därför inte heller något som du behöver engagera dig i och lägga någon energi på att lösa. Som medmänniska kan det vara svårt att utskilja den hårfina gränsen men som egoist blir det enkelt. Och kanske behöver vi bli lite mer egoistiska i sådana här situationer. Inte så att vi ska sätta upp handen och stoppa vännen som vill anförtro sig, men istället fundera efteråt på om det verkligen krävs en insats från dig för att allt ska lösa sig. Kanske ville vännen bara anförtro något.
Somliga av oss har den här förmågan att låta saker och ting ”rinna av oss” för att sedan ägna sin uppmärksamhet åt något annat. Vi nästan ruskar av oss det, precis som djur ruskar på sig när de förflyttar sig mellan sina medvetandetillstånd. Hos andra blir vännens problem ytterligare en sten i den egna ryggsäcken. Olöst, tungt och jobbigt ligger det där och pockar på din uppmärksamhet tills du hittar en lösning.
Det här är en av mina största energitjuvar. Jag har en sida i mig som alltid, alltid vill hjälpa till. Och det gör att jag kan vrida ut och in på mig för att bistå på ett eller annat sätt. Det spelar ingen roll vad jag får försaka, den andres blir alltid viktigare.
Och det är så dumt. För kanske är det så att ett erbjudande om hjälp från någon när man tror att man behöver det, kanske istället är helt fel väg att gå. Kanske behöver man jobba igenom sitt problem på egen hand för att kunna se och ta lärdom av händelsen för att senare kunna leva sitt liv på ett bättre sätt. Om någon annan korrigerar, lär man sig aldrig själv. Och om man inte får lära, hur ska man då kunna utvecklas – i tänkandet, varandet, agerandet? För att inte tala om energin som skapas inom oss när vi själva löser ett problem. Det känns bra, eller hur? Du kan ta hand om dig, du fixar det. Du vet att du kan lita på dig själv. Du känner trygghet i dig själv.
För tydlighetens skulle vill jag klargöra att man självklart ska försöka göra allt man kan för att hjälpa den som BER om hjälp. Där kommer en annan typ av energi fram. Men det är också viktigt att hushålla med sin egna energi för den behövs för ditt eget mående.
Genom yinyogan laddar jag energi. Jag balanserar mitt autonoma nervsystem och mina hormoner genom övningarna. Andningen och den långa tiden som jag stannar i övningarna hjälper mig att landa i tillvaron och att hitta ett lugn inombords. Den långsamma stretchen hjälper min kropp att vara rörlig så att jag kan undvika skadebilder i form av smärta och värk. På så vis kan mina energier samlas kring det som betyder något för mig, både kroppsligt, själsligt och sinnligt.
Så trots att yinyoga är en lugn, restorativ yogaform så är den för mig den perfekta energiladdaren. Jag älskar yinyoga.
Pernilla